Den där..



Har inte ens ord, "den där" duger fint!
Vetskapen om vem det var som skrivit dikten. Fy! Visst att den var fin, men det vänder sig ändå i magen på mig.
Det finns inget som kan vara fint nog att sudda ut sveket som ligger bakom dom orden.
Långt bakom, men det finns där. Större än allt annat. Jag hoppas du ser, hoppas att du läser och tar det till dig..!
Det kunde ha varit vackert.. 


 



Jag öppnade mig, blottade min själ och visade dig.
Fanns där med öppna armar, en famn där du var välkommen att stanna.
En axel att gråta på, en öm hand som torkar din tår.
En vän för livet.
Men den tiden är förbi.
Du sabbade allt, du betedde dig som ett svin!
Trampade på mig, stampade på mig.

Nu sitter jag här med minnen i bilder som aldrig försvinner.
Känner håret i vinden och en tår ner för kinden.
Att något så ömt kunde bli så hårt.
Något så varmt kunde bli så kallt.
Det är för mig svårt att förstå.

Vill inte ta din lycka, vill inte ha något tillbaka.
Men jag har lämnat dig, finns inte längre kvar.

Hoppas att du står säkert.
Om det blir mörkt, om det blir kallt
Hoppas jag att du har funnit en famn som kan hålla dig varm.
Någon som följer dig på stigen genom livet.
För mig går du ensam.
För mig finns du inte mer!


brandgulRos.jpg image by susz_01

Kommentarer
Postat av: mamma

har inte ord

2009-08-14 @ 09:20:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0