. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


När orden är slut men tankarna ändå är tusen, vad gör man då?
När man känner fast det inte går att förstå, vad gör man då?

Allt bara snurrar runt i mitt huvud. Det krampar i magen och det känns bara förvirrat. Jag drömmer samtidigt som jag förnekar. Jag vill samtidigt som jag inte vill.. Varför?
Jag förstår inte alls. Det känns bara rätt fast att det känns fel. Jag kan se det framför mig fast att jag inte kan se det alls. Inte nu i alla fall.. Är det rädsla eller vad är det? Jag kan inte sätta fingret på det men något är det. Det är nog bara jag. Jag som trodde att allt var så självklart att jag visste precis vad jag ville. Det finns där och jag kan får det, men jag kan inte förmå mig själv av ta av det. Varför?
Jag känner tårarna fast dom vill inte falla. Jag ser smärta och jag känner men kan ändå inte göra rätt. Vad är rätt och vad är fel?
Förstår om det är nog nu. Förstår att osäkerheten växer och att det inte blir bättre. Men jag kan inte hjälpa det. Något i mig säger nej. Men jag vet inte varför!
Ena minuten känns allt så självklart men nästa så skakar jag igen. Det finns där, men jag kan inte fånga det. Ber till högre makter att hjälpa mig på traven och visa vad som är rätt. Men just nu strå jag handfallen för det finns inget svar. Jag är lika tankspridd som innan och vet inte vad. Slits mellan alla tankarna. Slits så det gör ont.
Innan jag är färdig med en tanke börjar nästa att gnaga..
Varför? Tänk om? Ska jag? Går det?
Det finns ingen rubrik för det här. Hur skulle man kunna sammanfatta allt som jag känner och tänker till en kort rad?
Jag har ingen aning. Vet inte vilken fot jag ska stå på. Önskar ibland att jag var liten så att någon kunde bestämma åt mig, berätta för mig vad som var det bästa. Men det finns ingen som kan veta vad som är det bästa. När jag inte själv kan känna, när jag inte själv vet. Hur ska då någon annan kunna veta det?






Jag kan inte sluta undra om det var ett tecken.. Att den satt der precis bredvid mig.
Precis samtidigt som du kom och ställde dig vid min sida så gav han sig av.
Är det ett tecken eller är det bara min fantasi?
Är det som i sagorna?
Blev grodan min prins?





Hur får jag ordning på mig och förstår mig?
Önskar att jag kunde förstå mig själv och bara ha en förklaring..
Har försökt, man det går inte.. Jag förstår dig! Men jag vet inte om du förstår mig. Jag förstår om du har fått nog. Kan inte begära mer från dig.
Det är bara jag.. Det är inte du och inte någon annan.. Det är bara jag..
Snälla var inte rädd..
Jag vill inte heller att det ska ta tid. Det är inte bra för någon..

Kommentarer
Postat av: Anna-Carin

Lilla Anna!

Livet är inte lätt...gör det hjärtat känner, bromsa inte upp det som du känner för mest.

Ofta är det ju det som är meningen som kommer upp först.

Du ska inte göra något halvdant, då är det lika bra att inte "hoppa på det tåget"

Våga göra som ditt hjärta vill, tänk inte så mycket!

Du kommer fixa detta, på det sätt som är bäst för dig!

Kramar till dig.



p.S tacj själv för en super bra dag...

2009-07-06 @ 12:49:02
Postat av: mamma

Vill att allting ska vara rätt, vill att allting ska bli bra.

Ibland måste man lägga allt åt sidan och försöka. Ibland får man inte analysera sönder allt.

Ingen kan tyvärr säga exakt vad du skall göra det är nu ett måste för dig att bestämma själv. Det är nu inte det lättaste för man har ju ingen att skylla på sen.

Kommer snart till dig och jag vill verkligen att vi ska få tid för varandra, prata.

Längtar

2009-07-06 @ 16:34:30
Postat av: modern

Man får hela tiden tecken det är bara att vara öppen för dem. Grodan kanske blir din "prins" När jag kom från Dal idag låg en död groda utanför mitt hus!!. Kan känna att den också säger mej något, kanske att ......

2009-07-08 @ 19:59:55
URL: http://kittelsen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0