Känner att jag vill ösa ur mig lite kärlek och lite elaka ord kanske. 
Haha..

 

 

Ne skämt å sido.

Jag tänker på min kära mor. Min älskade mamma som vill mig så väl men så många gånger missförstått mig. När jag var mindre var du det hemskaste som gick i ett par skor. Men jag förmodar att jag var precis lika dan. Bångstyrig och slängde käft, ville inte alls lyssna på vad min mamma hade att säga. 
Allt som hon sa var inte bra, det tyckte jag. Många gånger har jag saknat henne vid min sida. Gånger då jag känt att hon inte alls lyssnat eller förstått. Men ändå alla gånger så finns hon ju där..

Hon finns där för mig när jag faktiskt behöver det. Det har tagit tid, men nu har vi en relation som är bättre än innan. 
Kan det bero på att man kommit att bli lite äldre och förstår på ett annat vis tro? 

Hm.. Ja vem vet. Jag älskar då min mamma och tycker att hon är den bästa. Även om jag många gånger tyckt/tänkt precis tvärt om. Men vem har inte det någon gång? Tyckt att livet varit orättvist och tänkt att alla andra får ju..

 

Haha.. 
Tänk så man kan skratta åt sig själv ibland..