Nee.. Nu sitter jag här och är en smula bitter igen. Inte ok!

Önskar nästan att jag antingen kund ha skruvat bort mitt eget huvud eller sprungit ifrån det. 
Men hur lätt är det då? Går visst inte alls.. Typiskt!
Hur man än gör så kommer man inte ifrån sina egna tankar. 
Kanske är lika bra det, ökar väl chansen att man tänker klart. Men om man inte vill tänka klart då? 
Då är det inte alls lika spännande.. Men men. 

Sån var det, sån är det.. 

 

Kanske att jag någon gång fram över kan göra ett tappert försök att faktiskt springa ifrån det. 
Fram till den dagen får jag väl bara ge mig på att lyfta lite tyngre än jag gjort innan. 
Lite ilska och irritation är bäst att ta ut när man tränar.. Om man lyckas vill säga!

 

 

Fann en bild som är kopplat till något heeeelt annar, men som var ganska så roligt ändå!