Mitt sommar regn..

Att regn kan vara så förtrollande, magiskt och lättande på samma gång.. Jag glömmer det från år till år..
Just i går eller kanske rättare sagt inatt så regnade det. Det regnade sådär mycket så man egentligen bara borde vilja linda in sig i en filt och sitta inne.. Men inte jag!
Jag kan inte motstå att gå ut när det regnar så mycket. Det blir som feber i mig, ett rus som gör att jag bara vill springa ut..
Regnet har en förmåga att omfamna mig och sudda ut mina tårar. I regnet kan ingen se dig gråta.
Det var så sjukt befriande att bara stå där och titta upp mot himmlen. Känna dropparna mot kinderna, rinna längs hela mig. Det var som att för stunden så bara rann alla bekymmer av mig. Det var bara jag, ensam i mörkret. Där i regnet kände jag mig lättare än innan, kändes som att en sten lyftes från mina axlar. Även fast att jag inte blev en smula klokare än innan så kändes det bara så mycket lättare.


Efter regn kommer sol?




När det regnar blir jag lugn. När det blixtrar och åskar så myser jag..
Raka motsatsen till min momma som bara ville gömma sig när det regnar som värst. Sitta vid bordet i rummet och lägga en patians..
Men jag kommer ihåg när jag var liten. En sommar hos momma. Det regnade massor! Jätte mycket. Det var den enda sommaren som jag kan komma ihåg att jag och Ragnars barn barn var där samtidigt. Vi sprang ut i regnet. Sprang runt, runt och bara skrattade. På bron stod momma och Ragnar med varsin handduk till oss. Momma tyckte vi skulle springa ner till granntanten. Men så ångrade hon sig och sa att då skulle hon nog bli rädd. Två små bleka barn som springer halvnakna i regnet. Det kan sätta igång fantasin hos en gammal dam. Kommer ihåg att momma kramade om mig med handduken och viskade något i mitt öra. Men vad kan jag inte komma ihåg..




När jag tänker på det så tror jag nog att jag har varit ute i en ordentlig regnskur varje år utan att vara klädd för det. Det är något med regnet som gör att jag bara myser. Det känns nästan som att dom är med mig när det regnar. Jag som har bett så länge om att dom ska komma och hjälpa mig lite..



Var ni där i regnet hos mig? Var det därför jag inte frös?

Momma, du är mitt sommar regn!

Kommentarer
Postat av: Mamma

Älskar dig

2009-07-07 @ 18:32:24
Postat av: modern

Åh vad du skriver bra Anna.

2009-07-08 @ 19:55:29
URL: http://kittelsen.blogg.se/
Postat av: Nina

Nedräkningen har börjat.

Kram

2009-07-11 @ 14:46:56
Postat av: Mamma

Syns kanske imorgon. Beror helt på när vi kommer fram om du är vaken då...

Annars blir de tisdag morgon.

Kram, längtar

2009-07-12 @ 17:52:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0