Bara för att..
Känner mig liten
Känner mig sliten
Orkar inte tävla med eliten
Det finns ingen kraft
Vart är styrkan jag haft?
Vinden har lämnat mig
Solen gått i moln
Eviga mörker
Hjälp mig härifrån
Vart skall man sikta
Vad är ett mål
Eländiga drömmar
Som ej går att nå
Det smärtar i bröstet
Kan inte höja rösten
Luften är slut
Det gör ont att andas ut
Det finns ingen kraft
Vart är styrkan jag haft?
Bryten
Nästan slagen
Kämpar för dagen
Måste åter
Bort från gråten
Tänk vad några ord kan göra!
Vilket fall så gillar jag det!
Tack! DU får mig så lycklig!
från norr & söder två personer far,
för att söka efter lyckan lite här och var..
många törnar gjorde att hoppet näsan försvann
men det visade sig snart att kärleken vann..
slut dina ögon och läs mina tankar,
lyssnar du noga hör du mitt hjärta som bankar...
Med dessa ord på minnet ska jag gå och lägga mig.
Lägga mig och blunda!
Den där..
Har inte ens ord, "den där" duger fint!
Vetskapen om vem det var som skrivit dikten. Fy! Visst att den var fin, men det vänder sig ändå i magen på mig.
Det finns inget som kan vara fint nog att sudda ut sveket som ligger bakom dom orden.
Långt bakom, men det finns där. Större än allt annat. Jag hoppas du ser, hoppas att du läser och tar det till dig..!
Det kunde ha varit vackert..
Fanns där med öppna armar, en famn där du var välkommen att stanna.
En axel att gråta på, en öm hand som torkar din tår.
En vän för livet.
Men den tiden är förbi.
Du sabbade allt, du betedde dig som ett svin!
Trampade på mig, stampade på mig.
Nu sitter jag här med minnen i bilder som aldrig försvinner.
Känner håret i vinden och en tår ner för kinden.
Att något så ömt kunde bli så hårt.
Något så varmt kunde bli så kallt.
Det är för mig svårt att förstå.
Vill inte ta din lycka, vill inte ha något tillbaka.
Men jag har lämnat dig, finns inte längre kvar.
Hoppas att du står säkert.
Om det blir mörkt, om det blir kallt
Hoppas jag att du har funnit en famn som kan hålla dig varm.
Någon som följer dig på stigen genom livet.
För mig går du ensam.
För mig finns du inte mer!
Vem??
När livet kändes som mörkast,
då ingen tycktes förstå,
när jag ej ville leva mer,
bara lämna allting och gå.
Då fanns du där för mig,
sträckte ut en hjälpande hand,
tröstade mig när jag grät,
lät mig gråta ut i din famn.
Jag tror ej att du förstår,
hur mycket du betytt för mig,
jag skulle ej leva idag,
om det inte vore för dig.
Du väckte min själ till liv,
den hade varit död i många år,
du fick mig att skratta igen,
jag hoppas att denna lycka består.
Du gav mig hopp på nytt,
du satte mitt hjärta i brand,
tillsammans ska vi vandra,
genom livet
du där
o
jag här
Någon har som anonym lämnat denna text hos mig.. Egenskriven vet jag inte men jag skulle vilja veta vem det var som skrev..
Mormor och Morfar / Momma och Moffa
Det gör bara ont, det är bara tomt..
Finns inget som tröstar inget som gör det bra..
Det spelar ingen roll för du kommer inte tillbaks..
Hjälplös och handfallen..
Du som alltid har varit med..
Finns inte längre att ta på..
Finns bara att tänka på..
Du har en plats i mitt hjärta,
du är en del av mitt liv,
du är en del av mig!
Utan dig hade inte jag varit jag..
Jag tackar dig för det var eviga dag!
Alla minnen har jag kvar..
Din kärlek känner jag..
När jag gråter känner jag att du är med mig!
Det gör ont..
Det känns tomt och det känns fel..
Men jag vet att du har det bra..
Jag känner att du ler..
Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är
vart jag mig i världen vänder står min lycka i guds händer..
Det går en ängel kring vårt hus
hon bär två förgyllda ljus
boken i sin hand och barnet i sin famn
så somnar vi i jesu namn..
Moffa det gör ont..
Men det är sant..
Du kommer att dö..
Vi bara väntar..
Vi nästan längtar..
Önskar dig frid..
Önskar dig ro..
Samma kropp..
Samma blod..
Men du är inte den samma..
Du är inte den du var..
Kvar av dig finns bara ett skal..
Förvirrade svar..
Sökande ögon..
En lidande blick..
Du önskar du ber..
Men vi kan inte hjälpa dig mer..
Önskar vi kunde..
Men vi har inte makten..
Får inte döda..
Kan inte döda..
Önskar ibland att vi fick döda..
Du vill dö..
Du orkar inte mer..
Vi vet det..
Men kan inget göra..
Lider med dig..
Lider för dig..
Önskar dig väl..
Längtar nästan till dagen det är dags att ta farväl..
Farväl gör ont..
Farväl är inte roligt..
Men farväl kan vara nödvändigt..
Önskar att vi slapp..
Önskar att allt var som förr..
Vi tälta, vi skratta..
Vi cykla, vi byggde..
Vi levde tilsammans..
Men nu lever inte du..
Du finns bara..
Det är bara ett skal..
Vi önskar dig väl..
Vi önskar dig ro..
Moffa önskar att du fick sova nu..
Inte ens en smula klokare..
det finns inget du
det finns inget vi
men jag vill ha svar
vill veta vad
slösar jag min tid
lr är allt bra?
vart ska jag gå?
vem ska jag va?
finns det några bra svar?
på hur, när och vad
Filosofilektionen idag lärde mig...
Innan filosofins tid var jag förvirrad
men nu är jag helt borta
vi är dömd till frihet men riskerar att fällas med döden
å tydligen finns det ingen gud som sörjer våra öden
jag var liten..
jag var utan problem..
jag lekte i sanden..
höll mamma i handen..
men nu är allt annorlunda..
inte alls som förr..
nu är det nu..
en ny tid..
en tid som man ska ta sig förbi..
man ska lära..
man ska vara stor..
Sånt som jag hittade i min Lunardagbok.. Hittade så mycket konstigt så..
Hehe.. Snurrig har jag alltid varit ingen skillnad på det iaf..
Fint
Liten men stark..
Men liten är stark
Liten har viljan
Liten kan allt!
