Hur säger man?
Nu faller den första snön här, iaf den första snön som jag ser.
Det är kallt ute och lika kall känner jag mig.
Inte som alla andra men ändå precis likadan.
Kan man förklara det så?
Vet faktiskt inte hur jag ska förklara det..
Hur förklarar man det man tänker och känner utan att det blir fel?
Känner mig ibland som en skadad fågel.
Jag vet att jag behöver luft unger vingarna för att flyga.
Jag är dum nog att hoppa ut för.
Men jag vågar inte fälla ut mina vingar för att jag vet att det gör ont.
Minnet av smärta är det som stoppar.
Men känslan av att flyga lockar.
Livets dilemma?
Det är kallt ute och lika kall känner jag mig.
Inte som alla andra men ändå precis likadan.
Kan man förklara det så?
Vet faktiskt inte hur jag ska förklara det..
Hur förklarar man det man tänker och känner utan att det blir fel?
Känner mig ibland som en skadad fågel.
Jag vet att jag behöver luft unger vingarna för att flyga.
Jag är dum nog att hoppa ut för.
Men jag vågar inte fälla ut mina vingar för att jag vet att det gör ont.
Minnet av smärta är det som stoppar.
Men känslan av att flyga lockar.
Livets dilemma?
Ett leende på mina läppar.
Ett leende som mina vänner känner igen.
Ett leende som smittar av sig på dom.
Ett leende som dom känner.
***
Det är nästan som när jag var liten.
Byggde mig en koja i snön.
Där inne var det kallt och tyst.
Ingen visste att jag var där och ingen såg mig.
Det var mitt hemliga ställe.
Mitt ställe där jag gömde mig.
Ensam och liten.
Men jag ville att någon skulle hitta mig.
Jag ville att någon skulle vara där inne med mig.
Då kunde vi ha gömt oss.
Det kunde ha varit vårat gömställe.
Ungefär så känner jag nu.
Om jag ropar så kanske du hittar mig.
Men jag vet inte om jag vågar.
Vågar jag dela med mig av mitt hemliga ställe?
Byggde mig en koja i snön.
Där inne var det kallt och tyst.
Ingen visste att jag var där och ingen såg mig.
Det var mitt hemliga ställe.
Mitt ställe där jag gömde mig.
Ensam och liten.
Men jag ville att någon skulle hitta mig.
Jag ville att någon skulle vara där inne med mig.
Då kunde vi ha gömt oss.
Det kunde ha varit vårat gömställe.
Ungefär så känner jag nu.
Om jag ropar så kanske du hittar mig.
Men jag vet inte om jag vågar.
Vågar jag dela med mig av mitt hemliga ställe?
Tusen svordommar far genom mitt huvud. Klantskalle!
Dumma jag...
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jag ropar, jag vill hitta dig, jag vill hålla din hand
Kram
Trackback
