Instängt men ändå öppet. Ungefär så känns det..


Jag vill öppna dörren och släppa in.
Men jag vågar inte.
Avståndet skrämmer mig!
Vågar inte känna.
Vet hur det känns att bli lämnad.
Vill inte känna om jag blir lämnad.


Luft under vingarna.
Är det storm eller bara en lätt bris?
Det lockar mig..


Korta stunder.
Korta stunder som inte blir på riktigt.
Hur vet man då?
Några minuter av ett liv känns mer som en fantasi.


Du kommer och du går.
Jag står kvar där jag står.
När tänker du ta med mig?

---

Kan omöjligt ta ner "garden" nu.
För rädd.
För osäker.
Men jag vill.. Jag vill verkligen!


KOM OCH HÅLL OM MIG!

---