När det är som mörkast och ljuset är påväg. Då sitter jag på tåget och funderar. Det blev en spöklik bild. Ännu en dag har startat. Har precis läst klart metro och tänker på alla barnen i Haiti. Det är en bild på en liten kille, han är skadad. Tycker så synd om alla barnen, dom andra med för den delen. Naturkatastrofer! Fruktansvärt. Men jag kan inte hjälpa att undra. När något som detta händer är mer eller mindre hela världen villig att hjälpa till. Men en naturkatastrof förstör ju precis så som krig gör. Hus förstörs och familjer splittras. Blod, svett och tårar. Det funkar att samarbeta och bry sig när moder jord säger ifrån. Men det som vi själva styr det är ok? Får inte riktigt ihop det. Hade bara gärna gett den lilla pojken en Kram!