Men varför?

Det är den enda frågan. Fast ne det är det inte. Va skulle det vara bra för? Var det verkligen nödvändigt? Gah! Jag fattar inte alls varför det skulle behöva vara så. Kanske att jag är en smula fånig. Men det känns i hela kroppen och tårarna dom har runnit hela dagen. Även om vi inte pratat på många år grabben så är du ju en sådan som faktiskt skulle finnas där. Du.. Men ne. Den första! Lille skiten. Jäkla dynga!


Pj pratae om vinden. Att du sveptes bort som av en vind. Det kan man minst sagt säga. Du kom med stormen och var borta med den.. Det var så fint! Alla dessa blommor från alla dem som du har berört alla de som kommer att sakna dig. Vi alla som känner dom värmande trårarna rulla ner för vår kind i denna kalla mörka tid. Det var så fint! Det gjorde ont men det var vackert!




Att hon klarade att hålle tonen och inte bara gurgla som en annan skulle ha gjort om man ens försökt. Så fint!


Mattias.. Jag kommer alltid att komma ihåg dig! Du har varit speciell för mig i mina yngre dagar och det kommer jag aldrig att glömma. Det är så många små saker som jag kommer ihåg. Massor av grejer som är kopplade till just dig på olika sätt. Mängder av minnen! Alla dessa galenskaper som vi var ute på. Önskar ibland att man aldrig hade flyttat söderut. Då hade jag kanske fått rå om dig även på senare dag. Men sist vi sågs fick jag ju en kram. Å den minns jag som om den var igår. Minns när vi promenerade hand i hand längs med vattnet med. Minns när du och Robin "lånade" Ejes fiskegrejer och fiskade i spegeldammen som man kanske inte riktigt fick och Lennart såg er å ni bara släppte allt å sprang. Undra bra länge vart ni tog vägen innan ni knackade på köksfönstret och ville klättra in.. Det är många år sedan alltihop..
Men idag satt jag i snön och kollade på alla blommorna. Det kommer att vara ett så konstigt minne. Jag vill fortfrande inte att det ska vara sant. Men att sitta där i mörkret i tystnaden med dig. Bara du och jag. Det var nog något som jag behövde. Få svära lite åt dig och säga att jag har saknat dig och kommer att sakna dig. Säga det när ingen annan hör. Bara för dig och mig. Fan grabben! Det är ett helvete det här. Det var väl förbannat onödigt!

   

Huffa, Uffa, Blä! Ett par djupa andetag nu.. Lider med dina närmaste, önskar att man kunde göra nåt men vad finns det att göra?


Passade på att promenera förbi Moffa och sopa av honom en smula från all snö. Sedan tände jag ett par ljus. Ett för dig Moffa och ett för dig Grabben!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0