Upp och Ned..

Det är bra lustigt det där. Ena dagen kan man känna sig som om man befinner sig på någon av topparna som omringar denna lilla dal. Å så andra dagen är man långt, långt ner nedanför dalen någonstans. Det där jäkla humöret man har skiftar nåt otroligt. Men det finns så klart anledningar till det. Det är mer påfrestande att än man tror att leva detta livet vill jag lova. Jag gillar det samtidigt som jag vissa dagar bara vill packa min väska och åka någon annanstans. Det lustigaste med det är väl att jag kan inte säga att jag vill åka hem för detta är ju mitt hem nu. Skumt! Det är antingen här eller ett förråd i Thn. Det är vad hem jag har. Man kan visserligen åka "hem" och hälsa på mamma men det är inte alls samma sak det inte. Just nu längtar jag nåt sjukt efter ett eget boende igen. Just nu är det inte alls kul att vara sambo.
Alla samboförhållanden har sina för och sina nackdelar, just nu överlag nackdelar. Det är nog det som gör att humöret skiftar så som det gör.. Tokigt värre!
Hade egentligen lovat mig själv att jag skulle ge mig ut i backen alla dagar denna veckan, men med en öm kropp och  vetskapen om att det kommer bli en tuff helg så stannade jag inne idag. Sitter istället nere på Cafet med grannen Camilla och bara njuter av att vara ute bland folk. Folk som man bara kan titta på och inte behöver servera eller serva på nåt sätt. Det är rätt gott faktiskt! Har trots allt haft två dagar på rad ute i backen redan, kan hända att jag kommer att ge mig ut imorgon kväll istället på kvällsåkningen. Kan tänka mig att en fredags kväll när alla vill på afterski å grejer så kommer jag nog nästan att kunna ha hela backen för mig själv. Det är inte fel det inte! Den känslan är helt underbar.. Bara jag och all snö..
Hade det nästan så i förrgår. Tiago och jag åkte ju så gott som till toppen precis när liftarna stängde och väntade en stund för att folket skulle hinna åka ner. Underbart! Hoppas på ett sådant åk imorgon om jag ger mig ut och åker. Men då samtidigt i mörker.. Myyys! Längtar redan efter att börja mitt frukost pass imorgon för då vet jag att jag nästan är framme vid kvällen..
Ne men om man skulle ta och vara lite social med personen på andra sidan bordet? 
Visserligen så är hon minst lika upptagen med sin dator som jag är med min, så det är nog ingen av oss som lider nåt större.. Haha..

Kommentarer
Postat av: mamma

Jo, nog är de så nog. Upp och ner. Men en plats finns alltid, de ordnar sig. Du vet att du alltid är välkommen hem.

Älskar dig

Kram

2011-02-04 @ 18:57:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0