Det är tredje kvällen nu som jag inte riktigt kommer mig till ro.. Alla dessa tankar. Minnen som gör sig påminda om och om igen. Det är så långt tillbaka i tiden men ändå så känns det så fel. Du var en person som skulle finnas där! Du var en person som jag lärde mig mycket av. Du var den som gav mig min första kyss, den första som jag höll i handen.. Du var den första med så många små saker. Saker som betydde för mig och som jag inte kommer att glömma! Det är så fel! Det borde inte få hända och jag vill absolut inte att det skall vara sant! Tänker på dem som du hade omkring dig. Din familj, dina goda vänner och alla dem som höll dig kär. Kan bara föreställa mig hur dom känner.. Det finns inte ord nog till att ta dig tillbaka, det finns inte ord nog till att förklara alla de minnen du skapat. Alla dom som fick nöjet och äran att lära känna dig, jag är bara en av dem..